Jag vet inte vad det är men jag känner mig fullkomligt lugn inför faktumet att det är tenta imorgon- i alla fall om man jämför med hur jag brukar vara veckan innan en tenta. Det känns skönt men samtidigt oroande. En vis människa har tjatat och tjatat in ett levnadssätt som jag nu börjar anamma nämligen att det inte är brådska med någonting så länge jag orkar med och hinner. Just nu är det många bollar i luften- uppsatsen, sociologin och så tentan imorgon i ett ämne som jag är nästan fullkomligt lost i. Som tur är är jag inte så laid back att jag tänker skita i den totalt för att jag inte känner för den. Jag tänker gå dit och göra mitt bästa och hoppas på god nattsömn och "rätt" tentafrågor. Just nu känns det skönt bara tentan är över så att jag kan lägga den bakom mig, oavsett om den blir underkänd eller inte. Självklart blir jag mer än överlycklig och jättejättestolt över mig själv om jag klarar den men världen går inte under om jag inte klarar den. "Varenda känsla är inte längre på liv och jävla död".