(jag vet att det inte går att kommentera, vet inte vad det är för fel)

ja...jag kommer åter in på ohållbarhet. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag hatar att ligga i sängen och inte få luft, känna gråten trycka på i halsen, kallsvettas och inte kunna göra något. Jag vill så gärna gråta men det går knappt. En gammal läkare sa till mig förut att att inte kunna gråta kan ha att göra med att man är på väg in i en depression eller att den är på väg ut ur en. Jag hoppas på det senaste. Bajs.

jag skäms så för att jag inte kommer nånstans på min uppsats men jag känner ingen motivering, inget hopp, ingen lust. Varför skriva? Å andra sidan har jag alla skäl i världen ATT skriva. Å ena sidan å andra sidan.

jag skäms (mest sörjer och förbannar mig själv) för att jag inte tränar längre.

och slutligen skämms jag för att jag skämms. Bra. punkt.