Smile and tell the troubles to föck off

Igår var en rolig dag, i alla fall efter fyra. Monika och jag åkte svärandes till Strömsholm lyssnandes på Winnerbäck. Väl där väntade vi på resten av gänget som av någon anledning åkte två bilar. underligt sällskap, picknick och lång glasskö innan det stora kom igång. Det stora var denna gång The Real Group på en väldigt liten scen under ett lustigt men mysigt tak. Jag blev övertrött och skrattade åt Karinas chokladfläckar på tröjan som såg ut som poop och Ola skrattade hejdlöst åt en skylt som deklarerade att restaurangens potatisar kom från "Skalman". Så knallade de fem medlemmarna i gruppen in och satte igång. Deras musik är inte riktigt vad jag brukar lyssna på men de var så himla balla att kolla på. Basen blev min favorit. Jevlar vilken djup röst.

När konsterten var slut och vi kom in till staden igen var det dags för fyrverkerier. Gissa var vi såg dem ifrån? Från 60 m upp i luften, dvs i ett av kyrkans torn. Man såg rätt bra därifrån. Johanna och jag försökte hålla oss borta från de gigantiska spindlarna och betedde oss som barn som för första gången såg fyrverkerier. Det var en mäktig syn att se dem från den synvinkeln faktiskt. Dock klår de inte fyrverkerierna i Orlando.

Idag har varit en allmänt tjaffsig dag. Jag orkar inte ens gå in på den men det är ju inte mycket som har gått rätt. Ett plus var dock att Anna ringde mitt i leverkunskapen :)

Imörn åker jag till västerås igen och börjar på en kurs som jag inte vet om jag kommer läsa.