Jag är en vuxen människa, kan inte jag få göra som jag vill utan att andra ska lägga sig i? Jag är så trött på skitsnack och åsikter som sen inte kan förklaras av den det kommer ifrån. Jag är så trött på det liv jag lever nu och det fängelse jag lever i och ingen utväg finns det heller.
Jag är så trött på ensamheten, att aldrig ha någon mer än mig själv att lita på när det verkligen gäller, för det är så det blir när man är manipulativ och full av äckliga känslor. Jag är så trött på att aldrig kunna uttrycka mig så att folk förstår. Förlåt för att jag måste äta piller just nu för att klara mig. Förlåt för att jag är så jävla jobbig som jag är. Förlåt för att jag förstör de flesta relationer jag har. Förlåt för att jag vill känna mig älskad och höra att någon älskar eller saknar mig utan att jag behöver säga det först. Förlåt för att jag hakar upp mig på gamla saker som ingen mer än jag ville reda ut. Vad är det för fel på människor som inte vågar prata om saker? Är det mig det är fel på som inte vill bygga relationer på falskhet och lögner?

jag har en gång fått höra att jag manipulerar min omgivning och har stora problem med mig själv samtidigt som jag måste söka mig bort från psykiatrin. jag har en gång blivit utkastad från det som var min trygghet och sen inte haft någonstans att gå. jag har bönat och bett om hjälp men inte fått någon. jag vet inte vad det är i mig som utstrålar det som de sa. jag bönade och bad att de skulle ge mig en chans, att jag skulle få en chans att förklara hur jag känner och det fick jag men den var döva jävla öron som lyssnade. vad är det för fel på mig då? de med mindre utbildning inom vården än mig själv kunde inte ens svara även fast de gnällde som fan på mig och sen kastade de ut mig till ett jävla ställe med nollor som inte visste nånting. där snackar vi övergrepp.

nu ska jag gå ut och se var benen bär mig och denna gång ska jag tvätta ansiktet innan så att folk slipper lägga sig i och kommentera och likna mig vid krigsmålade jävlar!