Denna vecka har jag varit dum. Jag har inte gjort det jag måste utan jag har umgåtts med vänner och försökt att andas ut. Med andra ord har jag levt livet lite grann men nu är det slut med det. Resan till Bim i Stockholm är inställd och hädanefter är typ det enda jag ska ägna mig åt jobbet och skolan (läs uppsatsen). På måndag är det klassträff som jag ska gå på men annars- ingen rast ingen vila. Sen på fredag nästa vecka kommer belöningen- Terese kommer hit och det blir grillning hos Linda och Dennis och LÖRDAG ÄR DET WINNERBÄCK. Söndag ägnas kanske åt släktträff som jag är halvsugen att gå på. Veckan därefter är det dags för sista jobbveckan, handledning i västerås, uppsatsen ska vara mer eller mindre färdig och omtentorna ska sitta någorlunda i huvudet.

Sen har vi Mrs D och den där S (hon är fortfarande "den där" eftersom jag inte känner henne än) som sätter igång om drygt en vecka. Gosh va fort sommaren har gått. Timmarna och dagarna bara rinner iväg. Tom 9-timmars pass eller längre går fort. Jag har hittat en bra lösning, jag undviker klockan och lever här och nu. Det funkar skitbra.

Tack Terese för att du är så hård och ärlig mot mig. Jag behöver verkligen det. Bort med dumma ursäkter och rädsla för hösten. jag klarar detta, jag vet det.

Jag tror jag ska inrätta telefontid här hemma. Annars är jag ju en jävel på att snacka bort timmar i telefonen. Mitt kontrollbehov är ju inte litet och jag vill veta hur mina vänner mår och vad de pysslar med. Måste tagga ner på den fronten.

Nu kryper myrorna i nacken och jag ska plugga en timme till. Om sju timmar ska jag skutta upp ur sängen för att ta mig till jobbet. Tjohoo!