Ena delen av min hjärna har tagit över Mrs D's jobb denna sommar och pikar och uppmanar till förändring. Oftast ignoreras faktan och mosas ner till källaren men jag är åtminstonde medveten om vad som är galet, jag har bara inte tid och ork att ta tag i det. Annars har jag varit mer eller mindre symtomfri denna sommar. Jag talar inte med ullrik (och minns inte när jag gjorde det sist, förutom första dagen jag höjde medicinen förståss), jag är helläkt och har bara funderat på hål en gång men stod emot, vågen ger jag själva fan i. Det enda som varit jobbigt är stressen och den ibland icke befintliga nattron fast nu har det slagit mig att det förmodligen beror på stressen och medicinhöjningen och det börjar lugna ner sig. Jag känner inget behov av att vara toksmal, ser inget vackert eller starkt i att motstå mat eller behov av att tokmotionera varje dag. Jag har ofattbart nog trippat runt på stranden i bikini och gett blanka fan i fettdepåer och bristningar. (jag har tom känt mig nöjd med min kropp några gånger). Detta kommer bli svårt att underhålla då Mrs D och hon den där S kommer tillbaka (vilket är om en vecka, hjälp) för då kommer alla vinster och hälsar på. Det är inget eftersträvansvärt och jag förstår mig inte på fenomenet men alla ni systrar förstår vad jag menar.

Igår efter jobbet åkte jag och handlade och glömde självklart det viktigaste. Jag var bara så trött i affären och ville fort därifrån eftersom mina jobbkläder var allt annat än fräscha. Meningen var att jag skulle plugga på kvällen, dock kom annat ivägen som vanligt. Bla bestämde jag mig för att flytta ut datorn till vardagsrummet och ställa in lilla soffan i sovrummet istället. Anledningen är att sovrummet är så fruktansvärt varmt och instängt om man jämför med vardagsrummet. Det är svårt att sitta vid datorn och koncentera sig på skolan när det är 30 g och luften står still. Visserligen har jag ett vädringsfönster men där kan katter lätt försvinna. Sovrummet har också en märklig doft som jag inte får bort hur länge jag än vädrar och hur mycket jag än städar. Så nej, datorn skulle ut och det blev ett jävla konkande med databord i massa delar och alla tillbehör, pärmar och sånt. Nu sitter jag i alla fall här och kan andas och tänka och det är alltid något.

Jag satt på balkongen och pratade i telefon i natt och på himlen visade sig rosa och gula blixtar mellan molnen. Det var så himla vackert.