Det här är den största paradoxen: man kan inte lita på sina känslor, ändå är det känslorna som kan ge dig de största sanningarna. -Dan Herold

Dagen idag har varit en bra dag. Bland annat har jag och K lånat H och varit på mässa i sjukhuskyrkan och det var en av de bästa mässorna jag har varit på, bortsett från den stackars förvirrade kvinnan med tusen påträngande frågor. Där i andaktsrummet kände jag ett sånt underbart lugn. Dels så hade jag H bredvid mig, som betyder oerhört mycket för mig, och dels så kunde jag möta Gud i en lugn och avslappnad miljö. Jag tror att det var en av få gånger då jag verkligen har kännt att det fanns någonting där. Sedan dess har jag varit coollugn innuti. Lugn och harmonisk i mig själv.

Jag har länge tvivlat på Guds existens och en tid kallade jag mig ateist men nu kan jag inte kalla mig det längre. Genom åren har jag fått mer och mer kontakt med mitt inre och min andlighet och jag känner nu att jag håller på att gå över en stor tröskel, en sista tvivlets tröskel. Tidigare när jag har diskuterat min tro har jag sagt att jag inte tror på Gud utan på människans inre kraft. Nu har det slagit mig att Gud är allt och överallt. Gud för mig är just denna människans inre kraft, livets kraft och kärlek och harmoni. Själsligt självständig som jag strävar efter att vara har ett av mina tvivel till Gud varit att jag inte tänker låta över mina "synder" och problem till någon annan att helt lösa. Jag ville inte lägga bort ansvaret för det jag gjort eller inte gjort. Jag tyckte att religion var ett sätt för folk att lägga bort sina problem och slippa ta ansvar för dem. Nu däremot inser jag att min inre kraft, den oerhörda styrka som jag har inom mig, Min Gud, hjälper mig att komma genom problem och att bli en visare och bli en så bra och välmående människa som möjligt. Det är inte att lägga bort ansvaret på något annat. Min inre kraft är en del av mig och därmed är det också en del av mig som hjälper mig, stöttar mig och vägleder mig vidare i livet.

Jag tror på något stort inom varje människa, i varje ting och skeende, det är min tro.