Man kan inte lida så länge man måste för det finns det ingen plats för, ingen ork. Förlåt Bodil men så är det.

Mitt liv är inte roligt att leva just nu. Jag orkar inte engagera mig. Orkar inte äta. Orkar inte kämpa. Vad finns att kämpa för? Samtidigt får jag skylla mig själv.

Att sitta en timme och vara ignorerad av de man verkligen skulle behöva känns hårt i hjärtat men det är väl bara att inse att det är annat fel på mig. Jag platsar inte där. Kommer aldrig bli hel på det sättet.

Äsch, jag är bara bitter och oälskad av mig själv. Ni som inte orkar, skit i mig.
Jag klarar mig. Ju färre man har nära sig desto färre kan såra en.