Min kära läkare har efter två år änligen fått sin lilla rumpa ur kundvagnen och skickat den där remissen till psyksjukgymnasten. Jag hoppas att den inte blev alltför dammig och att hon är dammallergiker (stackars henne isf). I alla fall, eftersom jag är en sån ypperligt äxelent privatdetektiv och har många kontakter i denna stooora stad har jag bestämt att jag vet precis hur den människan är. Hon går gärna klädd i lila heldress, typ hippievarning, (det har jag faktiskt sett med egna ögon), blir helt förvirrad och tror i stunder att hon är psykolog och glömmer totalt bort SJUKGYMNASTIKEN, samt har en förkärlek till att filma folk i underkläder och sen tvinga stackarna att glo på det och säga TITTA HUR DU SER UT, DU SER INTE UT SOM DU TROR ATT DU GÖR. (Det är i såna stunder jag vill skrika, helst i båda öronen, att vi alla har olika sanningar och att h*n ska knipa sin lilla mun och låta mig tro vad jag vill). Hur som, mig ska ingen filma, varken med eller utan kläder tack. Det tog två år för S att ens få in filmkameran i rummet när vi hade terapi. Meningen med sånt är väl att man ska upptäcka att man inte alls är så stor som man framställer sig i huvudet. Oh well, jag upptäcker bara motsatsen och hur upphetsande är det på en skala? Angående den där sjukgymnastikens nytta fick jag idag höra en annan uppfattning- ja men det är nog jättebra med kroppskännedomsövningar! Ehm ja, det är det säkert men det är inte det jag ska dit för, AVSLAPPNING behöver jag lära mig. Självfallet i och med att min och läkarens kommunikation inte alltid fungerar superbra skulle det inte förvåna mig om jag kommer dit och får dansa av mig problemen. Vill hon filma mig i underkläderna säger jag "du först".

jag= inte alls fördomsfull.