Vad ska man göra när man inte kan behärska sig? När man själv är livets spelpjäs men minsta snedsteg påverkar andras liv? När det inte finns plats för snedsteg, är det då de verkligen behövs?

Jag känner att jag skulle kunna fortsätta leva som jag gör och inte försöka få upp alla slutna dörrar och det skulle funka att leva så...men näe..jag ger mig inte förän jag helt helt helt ärligt kan säga att jag mår bra och har livet under kontroll. Det kanske kan låta som att jag vill gräva ned mig och leva i misär men det handlar inte om det. Jag vill komma till roten med hur jag fungerar och lära känna hela mig och läka de sår som finns, titta över mina själsliga ärr och kunna säga, jag förstår varför det blev så men nu är en annan tid.