Andra inlägget idag då.

KÄRLEK!
är bland det svåraste jag vet. Jag kan inte hantera det eller mig. Ena stunden vill jag be Honom dra och andra stunden vill jag inget hellre än att ligga i hans armar. Den här gången funderar jag dock på att gå emot mina spärrar och sluta tänka så mycket, bara kasta mig ut. Vad har jag att förlora liksom? Hur ska man veta hur man känner för någon? "man blir glad när man tänker på honom", citat Så som i himmelen. Jo men ja...så är det ju. Just nu längtar hela mitt väsen till honom, till trygghet, till att ha honom nära men är det Honom jag längtar efter eller är det just tryggheten...kärleken?