På stranden idag suckade jag inom mig när en kille sprang förbi med pulsband och tvättbräda. Hur orkar han idag, årets varmaste dag? Några timmar senare befann jag mig på samma ställe tillsammans med andra galningar på ett gympapass. Jag skämtar inte när jag säger att jag var nära att svimma några gånger. Att dessutom ligga på gräsmattan med gräs i hela nyllet och göra rygglyft när man är gräsallergiker, vad bevisar det? Förmodligen att jag är en galning rakt igenom. Nämen, förträningning funkar bra jorråsatte.

Detsamma med kvällens chock. Det har inte nåt mig helt för det skulle resultera i så mycket dumt. Jag känner inte. Jag lever bara. Jag finns. Det är så man gör.

Det är något speciellt med att skutta runt på gympapass och upptäcka att en av ens "behandlare" skuttar runt på samma kvadratmeter. Jag har inte bestämt mig för om det är positivt eller negativt. Förmodligen är det båda delarna av anledningar jag inte går in på här. Det var rätt lustigt att se hennes kläder i alla fall. Men hey, jag har legat på golvet och andats med henne förut så.... (hehe).

klart slut.