Jag har idag för första gången (tror jag) sett en BOT. Jag känner mig helt sjukt borta när jag trallar på BOTEN Anna utan att förstå vad den handlar om men jag börjar få en inblick. Fast föresten, det kanske kvittar. BOTEN jag stötte på hette inte Anna i alla fall.

Igår lät jag min impulsiva leva ut igen. Pang bom så hade Johanna och jag dragit med H och M på lite festande. Vi hamnade på Harrys där även Peter Siepen var. Jag var inte överlycklig över det faktumet men ändå, att ha kladdat på Siepens rumpa måste väl vara en skaplig merit? (eller inte, det kvittar det också).

En full H och en full M knatade sedan hem mot mig där de hölls sångstund ett tag. H underskattar sig själv mucho när hon säger att hon inte kan sjunga. Spelar gör hon som en gud. Jag är grymt avundsjuk på de själar som har tålamodet och begåvningen att lära sig spela gitarr snyggt. Däremot blev jag inte så avundsjuk på mig själv och H när vi skulle upp efter tre timmars sovande och ta oss till hennes bil, fast det var H som förtjänade minst avundsjuka eftersom hon skulle jobba idag. Jag kunde lugnt rulla hem igen. Satt sedan och stirrade meningslöst ett tag innan jag fann mig själv liggandes i sängen och sova. När jag sedan vaknade var jag i alla fall någorlunda nykter. Alltid något.