skapandekraften

Bilden ustrålar lycka. Terese blundar men ja...annars så.

I natt när jag inte kunde sova plockade jag fram synten. För första gången på länge kände jag för att skapa och skriva musik. Jag saknar gymnasiet med musiken och vännerna och SÅNGEN. Nu när IDOL har börjat igen blir man ju lite sugen. Näe vänta, stopp! inte sugen på att bli en ihopklistrad idol med enda syfte att sälja så många skivor som möjligt (nej jag är inte bitter). Snarare sugen på att sjunga, stå inför folk och dela med sig av sången. På söndag är det faktiskt dags för det. Jag ska hoppa in för Monika och sjunga en låt ur en musikal. Det är självklart nervöst men samtidigt längtar jag.

Sara frågade igår om jag anser mig vara duktig på att sjunga. Vad tror ni mitt svar blev på det? Nej så klart hehe. Men visst, om man nu ska skryta med betyg så hade jag MVG i alla sångkurser på gymnasiet men ändock, jag kanske har tekniken, förmågan att sjunga rent och en någorlunda schysst röst men så mycket mer är det inte. När jag ska sjunga inför folk blir jag stel, sjunger med hakan för långt ut och stirrar för mycket i texten för att jag är rädd för att tappa bort mig. Det finns mycket att göra på de punkterna och det är precis vad jag tänker göra. Min dröm är fortfarande att bli en singer/songwriter (som typ 3 miljoner svenskar med mig delar). Jag vill studera på memus i stockholm men det kostar massor med kronor. Jag vill absolut inte ha musiken som yrke men en trevlig hobby är det ju.

Jag tror att kören denna termin står inför förändring. Det måste skakas om lite, omvärderas och målsättas saker. Monika och jag har tagit på oss huvudansvaret. Om ingen i kören nappar på våra idéer kör vi själva.

Joanna och jag har också pratat om att spela in en ny version av hennes specialarbete så fort studion är klar. Det är ju också en grej att se fram emot.