<-- Detta är Ludwig Feuerbach, en tysk filosof som levde på 1800-talet. Nu när jag har gett mig in i makrosociologin inser jag hur intressant ämnet är. Förut har jag bara rynkat på näsan åt Weber, Marx och Durheim mfl och ansett att de bara var gamla vilsna gubbar som bara svamlade. Nu inser jag att de har/hade hur mycket som helst att säga. Faktum är att min syn på religionen finns att läsa om i våra kursböcker. Jag som trodde jag var ensam om den åsikten. Alienationsteorier är såå tänkvärda.

"Vi ska inte frukta de Gudar vi själva har skapat."

"Religion är ett opium för folket"

.. innebär att religionen skjuter upp lycka och belöningar till livet efter detta. Den lär folket en resignation och en acceptans av de rådande livsbetingelserna.

Feuerbach menar att människan projicerar sitt väsen till objektivitet och omvandlar senda sig själv till ett objekt för denna projicerade bild av sig själv, som sålunda har förvandlats till subjekt. Klockrent. Dock måste jag säga att även om jag tror Gud är skapat av människorna som en sorts tröst så ser jag inget fel med det. Det är en sorts överlevnadstrategi, likväl som jag tror på mer övernaturliga krafter såsom mediala förmågor och andar och andra väsen. Det är helt ok för varje människa att tro på vad som än ger tröst men man ska komma ihåg att andra har rätt att tro på det de finns viktigt. Man ska inte lägga värderingar i andras tro. Sedan bör man nog vara skeptisk mot en tro som förklarar allt.

Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat få ihop religion och kapitalismen innan denna kurs.