Katter katter katter. Hemma hos mig bor två katter, Ebba och Flisa (se bild till vänster). De är mitt allt. Bruden till vänster på bilden heter Ebba och flyttade till mig från ett katthem. Jag har ingen aning om hur gammal hon är men jag vet (och det kan andra också intyga) att hon är en väldigt gosig katt som älskar sitt bekväma liv.

Bruden bredvid Ebba på bilden heter Flisa (Filippa K) och kom till mig endast sex eller sju veckor gammal. Jag hade helst tagit hem henne lite senare men de förra ägarna var lite konstiga. Enligt dem stötte mamma ifrån sig ungarna tidigt och de ville bli av med dem. Enligt ägarna var Flisas föräldrar vanliga huskatter men jag tvivlar på det. Flisa är nämligen väldigt lik rasen ocicat som är en blandning av bla siames. Hon pratar väldigt mycket, är otroligt aktiv och har en kroppsbyggnad som inte är lik huskattens. Hon är mindre än huskatten, har glansigare och finare päls, är mycket atletisk och har stora spetsiga öron. Det skulle vara kul att veta exakt vad hon har för raser i sig men egentligen kvittar det, hon är lika underbar "odefinierad".

Grabben på den högra bilden är mor och fars lilla busfrö Maxi (Maximilian). Han är från Katrineholmstrakten och bodde först hos Ica men fick av olika skäl flytta till mor och far. På bilden har han precis blivit badad i Icas handfat då han inte luktade särskilt gott. Lukten gick inte bort helt och efter att mamma tagit honom till olika veterinärer konstaterades det att han hade gått med öronskabb på tog för länge. Hans öron var nästan igenproppade med sånt där äckel. Det tog tid innan mamma hittade en bra veterinär som kunde få bort det och när han var frisk i öronen försvann även lukten och det märktes på honom att han hörde ganska mycket bättre. "Uppfödarna" hävdade att han var en blandning mellan norsk skogkatt och huskatt (va det så Ica?) men mamma och jag har kommit fram till att han måste ha Maine coon i sig pga storleken, hans läten och beteende. Maxi är otroligt gosig och social när han själv väljer det och när utelivet inte lockar för mycket. Pussar man honom på nosen gnor han sönder ens ansikte typ. Dricker vatten gör han i badkaret på toaletten.

Den fjärde katten i mitt liv är en blandning av norsk skogkatt och huskatt och heter Tarzan. Tarzan bor hos mor och far med Maxi och skrämmer vettet på gatans medelålders kvinnor då han smyger i buskarna när de planterar och sköter sina blommor. Tarzan är stoor och lömsk och lite lagom gubbtjurig. Tyvärr har jag ingen bild på honom här.

Kan man INTE älskar dessa små varelser?