En klok kvinna sa en gång till mig att bara man vill någonting riktigt mycket så går det. Jag vet inte riktigt. I många situationer kan jag säkerligen skriva under på det men vad gäller vissa saker..nä!
Högskolan söker en ny körledare till studentkören. Vill jag? JA! Är jag kvalificerad? JA! Har jag tid? NÄ!
Ungdomsgrupper söker nya samtalsledare. Samma där. Lust och vilja finns men tid finns inte.
Systemteorikursen börjar snart och jag vill hemskt gärna läsa den. Har inte tid (fast kanske).
Jag borde träna mer än en gång i veckan men jag hinner inte.
Jag har mer än fem böcker som ligger och väntar på att bli lästa men jag hinner inte läsa i det tempot jag vill.
åh om ändå dygnet hade fler timmar! All tid just nu går åt till att pendla till samtalskursen i västerås, träffa vänner (vilket är viktigt och något som jag inte tänker bortprioritera i första hand, de är mitt syre), göra test på komvux, träffa APU-handledarna och planera uppdrag, skriva portfolio till samtalskursen, avsluta uppsatsen, terapin, sjukgymnasten, söka jobb och skriva ansökningar, kören, träna det heliga passet på tisdagar, hålla lägenheten så ren som möjligt och ägna tid åt mina bebisar. Det är ganska många bollar att hålla i luften och än så länge går inte allt ihop riktigt. Det är alltid något som hamnar längst ner på prioriteringslistan och det ger panik. Den mesta paniken handlar om att jag är rädd att jag prioriterat fel. Just nu måste ALL energi ligga på uppsatsen då jag snart ska upp till Vuxenhabiliteringen i Gävle och presentera studien. Vad är klockan nu? tio i tre. Har jag gjort något på uppsatsen hittills idag? Nej. Skärpning. Jag SKA sätta mig. Jag ska bara....