Hej och hå. Rastlös som jag vet inte vad skickade jag ett sms till Joanna och frågade vad hon gör ikväll. Sen ringer det och det är Joanna som säger att hon tänkte på mig precis innan hon fick sms:et(vi hörs typ varannan månad). Skumt. Hon var tokförkyld men jag var välkommen över. Raggardusch och slänga sig på cykeln, fixa "käk" på homeby och sen hem till henne. Flera gånger sa eller gjorde jag saker som Joanna precis tänkte säga eller tänkte göra. Ännu skummare. Vi åt sjukt god mat medan vi tittade på Mina jag och Irene som suger ganska fett kom vi på. Vi drog fram "vem vill bli miljonär" och turades om att vara Bengan för ingen ville vara Rickard. Joanna sög och jag var lite bättre men jag vann ingen miljonär.
Vi pratade om det vanliga vi brukar prata om och det är så läskigt, jag tycker så mycket om den bruden. Utan henne hade jag aldrig överlevt gymnasiet och jag kommer aldrig glömma att det finns en till som vill spöa upp Arslet på akuten. Vi träffas inte särskilt ofta men när vi träffas, själva, är det som om vi var lika tajta som på gymnasiet. Sjukt coolt.
Jag försökte prata med Joannas farmor som bor i hallen men hon ville inte och det var inget som gick sönder idag heller. (Joannas farmors ande bor numer i Joannas hall sedan hon gick bort). jag tror att Joanna och jag skulle kunna uträtta mediala underverk om vi satte oss in i det för båda är relativt öppnabv . Jag glömmer ALDRIG den kvällen när vi var ensamma hos mamma och pappa och båda rycker till samtidigt och tittar på varandra och säger nästan i kör "kände du det där?". Vi var inte ensamma längre och eftersom andarna där är lite halvkusliga la vi benen på ryggen och sprang till bussen fort som fan. Båda var helt skakiga när vi kom hem. Jag har alltid känt en konstig närvaro och energier i deras hus, jag har tom hört saker. Nu har det gått så långt att jag vägrar vara ensam i det huset. Funderar starkt på att ta dit ett medium och fråga vad De vill så man kan få lugn och ro. Det är absolut inte samma sorts andar som finns på kyrkogården några hundra meter därifrån, de som tröstade mig när jag var ledsen och inte pallade vara hemma.
Nej jag är inte knäpp eller lider av scizofreni eller någon annan psykisk sjukdom. Jag är bara medial. Sug på den du!
Efter att cyklat halva stan runt på smågator för att undvika polisen och njutit av sommarkvällen kom jag hem och hörde redan när jag satte nyckeln i låset att lillkatta jamade. Whats the rush tänkte jag. När jag klivit in förstod jag. Toadörren var stängd. Jävlar vilken trafik det blev när jag öppnade. Ok, alla skiter samtidigt, fast nej vänta, jag tar nog mitt imorn! Nu ska jag ta en check i lägenheten för att se om kattoan har fått ett substitut när jag varit borta. Hoppas inte.
Vi pratade om det vanliga vi brukar prata om och det är så läskigt, jag tycker så mycket om den bruden. Utan henne hade jag aldrig överlevt gymnasiet och jag kommer aldrig glömma att det finns en till som vill spöa upp Arslet på akuten. Vi träffas inte särskilt ofta men när vi träffas, själva, är det som om vi var lika tajta som på gymnasiet. Sjukt coolt.
Jag försökte prata med Joannas farmor som bor i hallen men hon ville inte och det var inget som gick sönder idag heller. (Joannas farmors ande bor numer i Joannas hall sedan hon gick bort). jag tror att Joanna och jag skulle kunna uträtta mediala underverk om vi satte oss in i det för båda är relativt öppnabv . Jag glömmer ALDRIG den kvällen när vi var ensamma hos mamma och pappa och båda rycker till samtidigt och tittar på varandra och säger nästan i kör "kände du det där?". Vi var inte ensamma längre och eftersom andarna där är lite halvkusliga la vi benen på ryggen och sprang till bussen fort som fan. Båda var helt skakiga när vi kom hem. Jag har alltid känt en konstig närvaro och energier i deras hus, jag har tom hört saker. Nu har det gått så långt att jag vägrar vara ensam i det huset. Funderar starkt på att ta dit ett medium och fråga vad De vill så man kan få lugn och ro. Det är absolut inte samma sorts andar som finns på kyrkogården några hundra meter därifrån, de som tröstade mig när jag var ledsen och inte pallade vara hemma.
Nej jag är inte knäpp eller lider av scizofreni eller någon annan psykisk sjukdom. Jag är bara medial. Sug på den du!
Efter att cyklat halva stan runt på smågator för att undvika polisen och njutit av sommarkvällen kom jag hem och hörde redan när jag satte nyckeln i låset att lillkatta jamade. Whats the rush tänkte jag. När jag klivit in förstod jag. Toadörren var stängd. Jävlar vilken trafik det blev när jag öppnade. Ok, alla skiter samtidigt, fast nej vänta, jag tar nog mitt imorn! Nu ska jag ta en check i lägenheten för att se om kattoan har fått ett substitut när jag varit borta. Hoppas inte.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home