De mi fabula narratur

Det finns två sidor på varje mynt, det är denna sida jag ser. Det jag säger idag kanske inte gäller imorgon. Jag skriver för min egen skull men blir jätteglad av kommentarer så länge de inte är skrivna av p u c k o n.

onsdag, september 20, 2006

working singing loving

Jag önskar att jag vore "dummare" än vad jag är och inte kunde gå runt i tankebanor. Det blir så extremt jobbigt att argumentera mot sig själv och få panik när mitt hjärta vill en sak och förnuftet en annan.

Idag har jag jobbat och det var underbart trots allt bråk. Jag är konstig.
Att arbeta med begåvningshandikappade är precis som att arbeta med barn i trotsåldern bara det att ett av barnen är två meter lång och lätt kan slå ner mig när han inte får som han vill. Jag vann mig ändå lite respekt sist vi bråkade när jag sa att han inte kan köra med mig. Det är ändå tröttsamt att tjata om samma saker om och om igen. Håret vill aldrig bli tvättat, rakapparaten är livsfarlig, maten är aldrig rätt, jobbet är alltid stängt, mamma ska alltid komma och hämta, maten är alltid inlåst och kaffe ska alltid serveras sekunden efter önskan uttalades.

Jag har även pratat med J, det var också underbart för det var så länge sen och jag älskar och saknar så mycket. För det är jag inte konstig, bara vettig. Jag är verkligen glad över att jag har så underbara människor i mitt liv och i mitt hjärta.

Kvällen har ägnats åt kvällsmässa i telefonen med H. Jag blir alltid lika förvånad över komplimanger angående mitt sjungande men jo..det börjar väl sjunka in. Jag är inget idol- eller fame factorymaterial men jag är en alldeles utmärkt mariahsångerska. En alldeles speciell sångerska som bara sjunger som jag gör :) Jag har alltid älskat musiken och vad den gör med mig. Att sjunga i kör är något av det bästa som finns. Att sedan stå inför publik och dela med sig av en sång som sitter i hjärtat och som passar rösten är nog det bästa som finns :) Någon som vill bekosta studier för singer/songwriter åt mig? nä, trodde väl inte det *surar*

Imorgon måste jag ringa Sara och prata. Jag är rädd för det hon gör med mig, för det som hon får min kropp att göra. Det skrämmer mig.

Allt jag längtar efter är en famn att gråta i. Någon som tar hand om mig. En tillåtelse av mig själv att låta någon ta hand om mig. Envisa jävel. Jag vill bara gråta och visa mig sårbar, kunna visa mig sårbar utan att bli lämnad.

om du vill ha mig kan du få mig så lätt.

puss och kram kära barn, nu ska jag gå och äta choklad!