Denna lördag har varit total waste of time. Jag frågar mig hur jag kunde klättra på väggarna de månader jag var sjukskriven. Nu kan jag helt klart spendera många timmar görandes inget vettigt alls, dvs allt annat utom att skriva på uppsatsen. Det känns väldigt lockande att lägga uppsatsen på hyllan ett tag och skylla på dålig koncentration och andra brister (jag kan ju tom få det på papper) men näe, skam den som ger sig. Jag hoppas hela tiden på bättre tider med ny motivation och fräsch koncentrationsförmåga. Hur pass samlad i huvudet är man om man efter två meningar fack-engelska flyger iväg i tankarna och bara måste resa sig och göra något? Kan man bli mer trött på sig själv? MEN när jag tänker på det så är jag såå jävla nära examen så det är inte värt att ta en paus, speciellt inte när man är så trögstartad som jag är. Baara uppsatsen och en ev två omtentor sen är det finito med skolan om jag vill. Jag KAN ta ut examen om jag vill. Jag måste hela tiden upprepa det i mitt huvud för att det någongång ska gå in. Iofs tror jag detta är vanligt bland studenter som håller på med examensarbete. Man har ju knallat till högskolan i tre och ett halvt år och levt på i runda slängar 7000 pengar i månaden. Vad händer sen? Som jag och Johanna diskuterade idag blir ju vilken lön som helst över 10 000 ett liv i lyx jämfört med studielånet. Jag tror att jag föredrar att arbeta än att plugga. Förra sommaren var underbar med bara ett jobb att gå till och utanför arbetstid var fritid, något som inte existerar när jag pluggar eftersom jag aldrig är så disciplinerad att jag sitter 8-16 och pluggar om dagarna.
Apropå lön, hade jag inte haft underbara föräldrar med resurs att låna mig pengar skulle jag ha levt på 416.80 pengar i juli. Det täcker upp bredbandet ungefär. Lovely. Jag bara hoppas på att jag får jobbet som jag sökt nu eller att det kommer in fler jobb.

Igår var det midsommarafton och det närmaste midsommar jag kom var att sjunga små grodorna och min hatt den har tre kanter i Lindas och Dennis kök. På ef strosade jag och Crossa runt i nya huset och var rastlösa medan Linda och Dennis körde grejer. De har verkligen fått in en fullträff med huset. Vi skålade i asti 7.5 % och jag och Linda kände oss fulla. Hej fjårtis.

kuriosa: det ÄR svårt att äta konserverade persikor. Dennis' ena hamnade i soffan till Lindas stora (skratt)glädje.