I get by with a little help from my friends

Tänk så underbart det är att hjälpa andra människor!

bet-kackel

Tänk dig fyra beteendevetare som håller på att lära sig att superanalysera kommunikation sitta och försöka diskutera två lite halvroliga och konstiga böcker UTAN lärare. Just det. Katastrof!

- hur har det gått med din praktik?
- jo det har gått bra, det ska bli så roligt, hur ska man lägga upp arbetet?
- jag tänkte att man kan försöka hitta kopplingar mellan de olika teorierna.
- haha, du sa "man" igen, står du inte för det du säger hehe!
- ok, JAG tänkte....
- jag har lagt upp en tidsplan men gud så läskig NN var, HENNE skulle jag inte vilja sitta i förhör med!
- varför är man, förlåt VI, så försiktiga med att använda jag-budskap när vi pratar?
- jantelagen
- JAAAA, jag blev så glad när jag läste om den "nya jantelagen" och tänkte att den här ska tryckas upp och sättas upp överallt. VILKEN GREJ!
- fast i italien där jag var nyss använder de jag-budskap hela tiden när jag tänker efter....
- den första boken var ju ganska tråkig faktiskt..
- ja fast vissa delar var roliga. jag gillade anatomikapitlet, men jag älskar ju anatomi. Vad heter de där...hehe...ehm...STÄMLÄPPARNA HAHA!

Ja. Inte riktigt lika rörigt som det låter men typ. Diskussionsämnena som det hoppades vilt mellan var NN's utlandsresa, c-uppsatser, våra praktikplatser, seminariet och portfolion. Det vi egentligen nästan enbart skulle pyssla med var att ha litteraturseminarie.



Ajajaj, kan du inte komma ut.
Ont det gör ont...
Sitt inte där och fega utan kom ut till de andra
ont det gör ont

(lovsång till min visdomstand som började smärta för en och en halv timme sen)

Amen

är jag vuxen?

Jobb (1p) - ja
Visitkort (1p) - nej (men snart:)
Konferens (1p) - ja
Bor hos föräldrar (-2p) nej
Vara sambo (1p) - Nej
Vara förlovad (1p) - Nej
Vara gift (2p) - Nej
Skild (3p) - Nej
Äga villa (2p) - Nej
Ha en bil (1p kombi + 1p) nej
Hund (1p) - nej (katter?)
Lån (1p) - ja
Gemensam ekonomi (1p) - Nej
Pensionsspara (1p) - ja
Storhandla (1p) - ja
ICA-kundkort (1p) - Nej
Använda rabattkuponger (2p) - nej
Äga hushållsassistent (1p) - Nej
Äga diskmaskin (1p) - Nej
Dubbelsäng (2p) - Nej
Ha julgran på julen (2p) - Ja
Gråa hår (1p) - Nej
Celluliter (1p) - ja
Prenumerera på morgontidning (1p) - Nja
Lösa sudoku (1p) - nej (korsord)
Välja att inte svara i telefon (2p) - Ja
Putsa fönster (1p) - Ja
Svampplockning (2p) - nej
Långfärdsskridskor (1p) - Nej
Parmiddag (1p) - Nej
Vinprovning (1p) - nej
Varit på en Danskurs (1p) - Nej (räknas skolan?)
Partaja till gamla 70-talshits. Obs! Gäller ej om du är bög. (1p) - Nej
Dricka konjak alt. calvados till kaffet (1p) - Nej
Däcka före 23.00 dagligen (1p) - Nej
Föredra soffan hemma före krogen/puben med bästa kompisarna (1p) - Ja Spela Bingolotto (1p) - nej
Tycka att Ernst Kirchberger är en riktig pudding (1p) - Nej (who?)
Ha höftproblem (1p) - ja
Köa till Allsång på Skansen kl 7 på morgonen (2p) -Nej
Bli förundrad över "ungdomen idag" (2p) - ja

15 av 50. är jag 30% vuxen eller 70% vuxen då?

Hur vuxna är ni?

hösten känns ikväll, igen

Idag var jag galen i några timmar. Var faktiskt rädd för mitt mentala tillstånd där ett tag. Vill inte berätta för mycket här men jag har ringt till båda psykmottagningarna, växeln på sjukhuset och centralarkivet samt besök syd två gånger. Allt är i rullning nu. Upp till kamp. De har jävlats med fel person. Jag satte nog rekord i fula ord idag.

så skriver hon igen

Jag kände för att göra ännu ett blogginlägg men jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Det är så mycket tvivel just nu. Det känns som att jag har hamnat i en kris och jag kastar mig med snabb fast mellan olika perspektiv och livsplaner. Jag vet ju så väl vad jag vill men finns orken och är jag beredd att ta ansvaret som medföljer? jag har varit oschysst mot mig själv och ska ta itu med det i veckan. Det svåraste blir mötet på fredag men får jag sitta på golvet och hinner kasta av mig prestationsångesten innan går det nog bra. Det är iofs på förmiddagen och då brukar jag inte vara så talför men ja, skam den som ger sig. Det känns som att jag har tre starka krafter som drar mig åt olika håll och de är inte synkade för fem öre. De tror att de är det men det är dem inte, inte utifrån mitt perspektiv i alla fall. Den ena vägrar att gå med på att vi samlas allihopa och pratar, den andra är hur medgörlig som helst och den tredje är..ja just nu ganska okontaktbar. I mitten står jag och flämtar och vill lägga ner hela verksamheten även fast det gör ont i hjärtat.

Autumn leaves

Björken utanför mitt fönster har börjat stänka gul färg på sina löv och hösten har gjort sitt intåg. Snart är det dags att ladda kameran och gå och fota alla vackra träd och löv. Någon affär som jag spatserat i har plastlöv färgare i höstens fina färger och de ska jag köpa och dekorera lägenheten med när jag kommer på vilken affär det var. Förmodligen var det lagerhaus så det får väl bli nästa sväng till andrastaden Västerås antar jag.

Höst brukar innebära en tripp ner till mörket och apatins värld och jag hoppas att jag överlever denna höst lite bättre än de andra. Jag vet att det kommer och jag är förberedd. Försök att trycka ner mig, kom då!! Jag ska slåss med näbbar och klor, sanna mina ord.

Aftonbladet skriver att Bin Ladin är död. Vad ska man tro? Personligen hoppas jag att gubben led ordentligt innan han dog, OM han är död. Vissa personer, tro det eller ej, förtjänar inte att leva.

De senaste dagarna har jag omvärderat och snubblat på mina egna tankar och vänt utochin på halva hjärnan. Jag måste släppa in Mrs D igen om det här ska funka. Det är ingen mening med att gå i terapi om man vägrar att prata, jag är medveten om det. Dock har jag tur som har henne. Hon känner mig och mina fallgropar och ja..hon är omöjlig att både medvetet och omedvetet lura. Tacksamhet. Hon släpper inte, det har hon lovat. Fast sådana löften har jag hört förr och de har inte varit värda någonting.

Trots allt är jag glad. Jag lever och tar vara på var dag och tackar innerligt att jag får vara med.

Muppen och pomp

Ungefär såhär seriös känner jag mig ganska ofta. Livet är en lek, eller? Nej men ärligt talat, humor gott folk, humor!

working singing loving

Jag önskar att jag vore "dummare" än vad jag är och inte kunde gå runt i tankebanor. Det blir så extremt jobbigt att argumentera mot sig själv och få panik när mitt hjärta vill en sak och förnuftet en annan.

Idag har jag jobbat och det var underbart trots allt bråk. Jag är konstig.
Att arbeta med begåvningshandikappade är precis som att arbeta med barn i trotsåldern bara det att ett av barnen är två meter lång och lätt kan slå ner mig när han inte får som han vill. Jag vann mig ändå lite respekt sist vi bråkade när jag sa att han inte kan köra med mig. Det är ändå tröttsamt att tjata om samma saker om och om igen. Håret vill aldrig bli tvättat, rakapparaten är livsfarlig, maten är aldrig rätt, jobbet är alltid stängt, mamma ska alltid komma och hämta, maten är alltid inlåst och kaffe ska alltid serveras sekunden efter önskan uttalades.

Jag har även pratat med J, det var också underbart för det var så länge sen och jag älskar och saknar så mycket. För det är jag inte konstig, bara vettig. Jag är verkligen glad över att jag har så underbara människor i mitt liv och i mitt hjärta.

Kvällen har ägnats åt kvällsmässa i telefonen med H. Jag blir alltid lika förvånad över komplimanger angående mitt sjungande men jo..det börjar väl sjunka in. Jag är inget idol- eller fame factorymaterial men jag är en alldeles utmärkt mariahsångerska. En alldeles speciell sångerska som bara sjunger som jag gör :) Jag har alltid älskat musiken och vad den gör med mig. Att sjunga i kör är något av det bästa som finns. Att sedan stå inför publik och dela med sig av en sång som sitter i hjärtat och som passar rösten är nog det bästa som finns :) Någon som vill bekosta studier för singer/songwriter åt mig? nä, trodde väl inte det *surar*

Imorgon måste jag ringa Sara och prata. Jag är rädd för det hon gör med mig, för det som hon får min kropp att göra. Det skrämmer mig.

Allt jag längtar efter är en famn att gråta i. Någon som tar hand om mig. En tillåtelse av mig själv att låta någon ta hand om mig. Envisa jävel. Jag vill bara gråta och visa mig sårbar, kunna visa mig sårbar utan att bli lämnad.

om du vill ha mig kan du få mig så lätt.

puss och kram kära barn, nu ska jag gå och äta choklad!

punkter

• Carola slår inte Celine Dion vad gäller All by myself (Celine är grym på denna, Carola mesig)
• Marit Bergman och Carola gör en intressant Waterloo. Det låter faktiskt bra.
• jag ska jobba imorgon
• min kropp har tagit in en förkylning
• jag är inte så jävla dålig som jag tror
• jag ska snart gå och lägga mig

Det luktar faktiskt bränt när jag tänker

Idag har jag lyckats ägna några minuter år uppsatsen och portfolion, endast några minuter. I övrigt har jag städat, möblerat om, tvättat, röstat och umgåtts med Linda och Dennis. Nu sitter jag här och det är en timme kvar tills spöktimmen är ett faktum och tänker att jag nog borde plugga lite. Genast kommer värdelöshetskänslan över mig. Jag har ju inte pluggat knappt alls på tre dagar, fy sjutton vad jag har rätt att skrika glåpord mot mig själv och lätt bestämma att jag som straff ska plugga hela natten! Eller? Näe fy va tråkigt och framför allt..så fruktansvärt onödigt. Så vitt jag vet kommer både högskolan, min dator och jorden att fortsätta existera imorgon och dagen därpå och dagen efter det. En mycket suspekt bild börjar framträda i min fantasi. Jag både ser och hör självaste Dr Z föreläsa om vikten av att vara "oduktig" och bara göra det man faktiskt orkar. So what om det börjar krypa i min handledares ben för att uppsatsen byggs upp med myrsteg. So what om jag inte läst lika mycket som min kursare till imorgon. Jag bryr mig faktiskt inte, egentligen. Att jag inte pluggat beror ju förmodligen på att jag inte orkat eller prioriterat annat och då får det vara så. Lägg ner prestationsångesten tjejen, den kväver dig bara.

Den här helgen har jag laddat mina batterier lite inför veckan som kommer. Saker som jag skulle vilja hinna/orka med denna vecka:
vara aktiv på terapin imorgon
vara trevlig och engagerad på kören
ringa handledaren på praktiken och boka tid
ringa sjukgymnasten för ett serious talk
hämta ut mediciner
ägna tid åt uppsatsen med koncentration
styra upp portfolion
söka tre jobb
hitta tre bra referenslitteraturer till portfolion
och börja skissa på vad min praktik ska gå ut på

Jag blev trött bara av att räkna upp det där så nu går jag nog och lägger mig och samlar lite mer krafter.

wake up

my own eyes can se
all the concequenses

Wake up and rebel
We have to destroy in order to rebuild

are you saticfied?

what have you done for yourself lately?

are you to comfortable to face it?

today is still today
choose well

all I got to say is
rebell

you cant go down this way
choose well
choose well
choose well

rebel

realize

You were a part of my life before but I still get tired of your behaviour

Bull shit
There are no good excuses for the way you are behaving

Fight
The time has come
Your way of living isn't cool at all

Give up
If you desperatly want to die, who's stoping you?

No
Fight

Counting calories is so fucking boring

Stop running away from life
when you can feel it's breathing behind your back
You live for a reason

cherish your life
be proud of who you are
instead of cherish the hate you feel towards yourself

Fight

Fröken Duktig

Känslorna som kommer av samtalskursen fullständigt fyller hela mig med välbehag och respekt samtidigt som den är nära att slå omkull mig nästan varje dag. Det är lika mycket personlig utveckling som pedagogik om kommunikation och det tar hårt. Vi hade jättebra handledning idag. Damn va jag har tics för mig! Det är en sann konst att kunna leda en grupp och ställa bra frågor som inte är "rådfrågor", "varförfrågor" eller lösningsriktade frågor.

Jag tror jag döper denna vecka till apati för det är ungefär det jag känner. Jag vill sova. Ge mig en säng och en veckas ledighet och du ska se att jag kan sova bort 90 % av den. Jag förstår inte hur jag kan ha så mycket att göra och ändå så lite att göra. Små saker blir stora och tiden räcker inte till. Jag har dock hört att det är "inne" att säga att man är upptagen och att man har fulltecknad almanacka. Det betyder tydligen att man är någon, att man är duktig och produktiv. Bah! Ge mig fyra veckor i Florida så ska du se hur duktig jag kan vara (på att göra ingenting och DET kallar jag riktigt duktighet).

sjukhuset

Till min stora glädje har jag numer SPSS på min dator, vilket är till datorns stora sorg eftersom det är ett program som tar massor med plats. Jag väntar på att datorn ska krascha pga överbelastning men än så länge lever den. (måste skaffa fler backuper).

Idag har jag tömts på lite blod. Det gick på ett kick och kändes knappt. Snälla syrran frågade om jag ville ha tejp eller förband och jag sa förband eftersom tejpen och jag inte tål varandra. Annars brukar de inte fråga och jag brukar glömma bort och får sen gå med röda kliande utslag i armvecket i en vecka.

Efter blodprovet åkte jag upp i höghuset och besökte ortoptisten. Hon ville operera min skelning eftersom jag lider så pass mycket av den så nu ska jag gå med prismor fram till januari då operationen sker. Hua va läskigt det lät när hon berättade, "så klipper vi upp här och syr lite där och tråden kommer skava sen och du kan bli sövd om du vill?". Ja tack. Inte tänker jag ligga där och höra när de pratar och känna hur de grejar med mitt öga. Det skulle vara som att garantera en panikattack mitt i allt. Efter snart 24 år med skelning och nästan ständig lätt huvudvärk runt ena ögat och i pannan finns det alltså ett slut och en ny början. Det känns helt obegripligt och jag är glad och nervös.

Hon sa att det var otroligt hur starka mina ögonmuskler är och att de är mycket uthålliga. Jag kan väl bara koppla ihop det med mig i det stora hela. Jag ger mig inte och jag är seg som en jag vet inte vad. Nu hänger ögat inte med alls och jag har ont i huvudet efter alla undersökningar och glasögon med dubbelseende. Framför allt är jag HUNRIG efter att bara ha ätit ett äpple idag. My good, hur kan man klara sig utan att äta?!

PS jag klarade tentan DS

Wake me up when september ends

Johannas bullar= SMASKENS

YYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY

Csnansökan är skickad
Blommorna är vattnade
Önskemålen angående praktikplats är inskickad
Träningskortet är påfyllt
Pratat med personer angående min tenta
Mat har jag handlat ä

Portfolien har icke blivit påfylld
C-uppsatsen är fortfarande på 13 sidor och saknar vissa analyser
Lägenheten är inte städad

Däremot har jag
Gosat med Heléne och fnissat till IDOL Y
Varit obstinat hos sjukgymnasten
Pratat med en oerhört trevlig datamupp på skolan om viktiga saker
Fikat med Johanna Y
Tränat
Träffat Angelina och Bea en snabbis

Min kurva börjar gå nedåt och då talar jag inte om någon annan kurva än det som min motivation hänger på. Hur svårt är det att sitta på en stol och trycka ner ena benet i marken och samtidigt låta på utandningen? OERHÖRT! Stackars sjukgymnasten blev mållös flera gånger. Här ligger/sitter en vuxen kvinna som vägrar göra si eller så för att hon inte orkar. Suck, men jag orkade verkligen inte. Såg ingen mening med något av det.

Datasalen var uppbokad för lektion i princip hela dagen och kvällen så det var bara att knalla därifrån. Imorgon ska jag skaffa mig SPSS hem.

Dumma dumma dumm Mrs D som vabbar denna vecka. Dumma dumma dumma baciller som intagit hennes barn. ONDA baciller! Av alla veckor och så denna!?

PS Lauryn Hill sjunger som en gudinna. "Halleluja moment"!

....................................

stoppa karusellen, jag behöver luft

Ibland har man inget att göra och nästan kräks av det och ibland har man så mycket så man kräks av det. Nu är det så mycket att göra att jag nästan kräks. Jag måste skriva på min portfolio, läsa studentlitteratur, vattna blommorna, köpa träningskort, söka jobb, plocka ögonbrynen, skicka in csnansökan, bestämma mig för praktikplats, lägga in mina enkäter på nytt i skolan och göra analyser, producera text på uppsatsen, ta kontakt med två människor på skolan angående min tenta, städa lägenheten, handla mat och så slutligen få i mig mat.

Idag orkade jag inte gå upp ur sängen förän närmare ett. Slödag. Det har ringt från bbb och berättat att "jag är en av dem som fått det här braiga paketet så jag kan kolla på 49 kanaler och vi bjuder på typ allt du behöver bara betala detta och du får bättre tv och blablabla". Efter att verkligen försäkrat för människan i luren att jag inte var intresserad och inte tittar så mycket på tv gav han upp. Några minuter senare ringer det från tandläkaren, pennan jag skrev kontonumret med var för dålig så hon behövde mina siffror igen. Suck.

Igår kväll var jag hemma hos johanna och åt tacos och tittade på märklig film och hade fistävling. Vem vann?

Vi genomgår alla perioder i våra liv då allt känns övermäktigt. Just nu är jag i en sådan period. Den trevliga gårdagskvällen hos Sophia slutade i panik med en stöttande Heléne i luren som försökte övertala mig att ringa till mobila teamet. Döden kändes skrämmande nära pga kallsvettningarna, yrseln och illamåendet och trycket över bröstet. I sådana stunder är jag tacksam över att ha lugnande piller hemma men hur konstgjort känns inte det? Hade jag inte tagit det igår hade jag förmodligen per automatik ringt psykjouren och de hade fått stoppa ner mig i en säng på psyk med lugnande piller i blodomloppet, så då var det bättre att ta saken i egna händer tyckte jag. Jag hade dock inte klarat det utan Heléne och Ola. Sådana vänner är ovärderliga.

Det som stör mig mest är att jag under hela paniken tänkte på vad andra skulle säga och tycka om jag lade in mig för en tids mental vila. Varför i h-vete då? För min del tror jag inte på inläggning då jag förutom i panikstunderna tycker att jag hanterar mina dagar mycket väl och skulle enbart skriva ut mig så fort jag kan, som jag har gjort förut. Dessutom slänger jag mig med de mest löjliga argumenten till att jag inte kan vara på sjukhuset- katterna? skolan? mitt behov av att vara ensam? folks åsikter? Sedan befarar jag att de skulle slänga in mig på 19 och där är det inte trevligt och läkaren där är dum i huvudet. Det andra alternativet är inte heller bra av olika dumma anledningar.

Jag inser dock att jag måste prata med Dr Z och Mrs. D om detta. Vad de kan göra vet jag icke.

Det tråkiga är att allt det som jag håller på med och det som suger musten ur mig är sådant som jag vill göra, och enligt mig måste göra. Jävla skit. Jag hatar valmöjligheter.

skapandekraften

Bilden ustrålar lycka. Terese blundar men ja...annars så.

I natt när jag inte kunde sova plockade jag fram synten. För första gången på länge kände jag för att skapa och skriva musik. Jag saknar gymnasiet med musiken och vännerna och SÅNGEN. Nu när IDOL har börjat igen blir man ju lite sugen. Näe vänta, stopp! inte sugen på att bli en ihopklistrad idol med enda syfte att sälja så många skivor som möjligt (nej jag är inte bitter). Snarare sugen på att sjunga, stå inför folk och dela med sig av sången. På söndag är det faktiskt dags för det. Jag ska hoppa in för Monika och sjunga en låt ur en musikal. Det är självklart nervöst men samtidigt längtar jag.

Sara frågade igår om jag anser mig vara duktig på att sjunga. Vad tror ni mitt svar blev på det? Nej så klart hehe. Men visst, om man nu ska skryta med betyg så hade jag MVG i alla sångkurser på gymnasiet men ändock, jag kanske har tekniken, förmågan att sjunga rent och en någorlunda schysst röst men så mycket mer är det inte. När jag ska sjunga inför folk blir jag stel, sjunger med hakan för långt ut och stirrar för mycket i texten för att jag är rädd för att tappa bort mig. Det finns mycket att göra på de punkterna och det är precis vad jag tänker göra. Min dröm är fortfarande att bli en singer/songwriter (som typ 3 miljoner svenskar med mig delar). Jag vill studera på memus i stockholm men det kostar massor med kronor. Jag vill absolut inte ha musiken som yrke men en trevlig hobby är det ju.

Jag tror att kören denna termin står inför förändring. Det måste skakas om lite, omvärderas och målsättas saker. Monika och jag har tagit på oss huvudansvaret. Om ingen i kören nappar på våra idéer kör vi själva.

Joanna och jag har också pratat om att spela in en ny version av hennes specialarbete så fort studion är klar. Det är ju också en grej att se fram emot.